Khulancelwati Creche
Goddagens. Nu ska ni få se lite hur det ser ut på förskolan vi varit på de senaste fyra veckorna, och kommer att vara på en vecka till efter semestern. Här har vi lagt mest tid på att vara i klassrummen med de äldre barnen, femåringarna, och fått lära oss hur de arbetar. Är väldigt imponerad över hur de på ett så bra och utbildande sätt hanterar de stora barngrupperna om ca 50 barn.
En dag börjar med morgonsamling. Där sjunger vi, repeterar siffror, veckodagar, månader och årstider på både siswati och engelska. Ofta följs morgonsamlingen med genomgång av vad vi ska arbeta med under dagen, exempel att lära sig skriva siffran två, klippa och klistra ihop ett hus eller sprätta färg med tamborstar. Varje dag följs en workbook som jag tror används i hela landet med tydliga instruktioner och olika roliga lärorika övningar varje dag.
Här arbetar de med former och färger.
Då det är svårt att göra dagens speciella aktivitet med 50 barn samtidigt, och det även är bra med variation, är alla klasser indelade i smågrupper. Under tiden en grupp målar formerna har de andra grupperna stationer. Detta är konstruktionsstationen med olika lego, duplo och andra byggsaker.
Logisk station med pussel och spel.
Arbetet de gör varje dag skriver de själva sitt namn på med hjälp av namnlappar som de kan skriva av.
Andra stationer är läshörna och fantasihörna. Fantasihörnan består av massa utklädningskläder, gosedjur, dockor, köksleksaker osv. Kul är de.
Och precis som på förra förskolan är väggarna prydda av fina saker. En del lite oklara, som att de flesta personer på väggarna är målade vita exempelvis fast det inte finns en enda mlungo på hela förskolan. Weirdness much.
Här ligger tvååringarna och sover. Den dagen jag spenderade med dom var ju inte jätteparty.
Klassiska pussmunnen. Man tar fram kameran, tänker att naw nu ska volontären komma här och ta kort på söta leende afrikanska barn. Så börjar alla posa till höger och vänster som om MTV var det enda de tittade på. Ibland vägrar jag ta kort då hehe, vill inte ha massa putande med läppar och rumpor från femåringar????
Men ibland så levererar de ändå. Mestadels. Alltså ett barns ögon, det är få saker som är så fina. Har hört att allt med stora ögon uppfattas gulligt och ett barn är väl bra exempel på det, när ögonen är typ normalstora medan ansiktet är litet.
Detta var mestadels från klassrummen, imorgon kommer ett inlägg om hur det ser ut på lekplatsen utanför. Tjohej!