Miljöombyte och kulturutbyte

Vänner. Mången dager har gått och här har det stått tomt, precis som i mitt huvud. Ne skoja hihihih tokigt har bara inte haft internet eller bilder nog för att blogga så kan det gå. I tisdags flyttade vi hem till mama Winnie som vi ska bo hos i veckorna när vi är på hennes förskola. Hon bjöd oss på pasta och köttfärs <3333 pga hon har varit i Sverige i drygt tre veckor och hon saknade sydafrikansk mat så sjukt mkt så hon förstår oss nu. Känns spännande att få bo vissa dagar med en familj här, men ändå konstigt eftersom vi är vana vid att ha ett helt hus för oss själva. Dock kommer ju detta mer och mer kännas som hemma allteftersom vi är där mer, nu blev det trots allt bara två nätter.

På onsdagen var det vår första dag på förskolan och VILKET VÄLKOMNANDE, jag säger då det. Alla barn stod och sjöng för oss vid ingången när vi kom dit och hade målat sydafrikanska och svenska flaggor. Följt av det fick vi siswati-tyger virade omkring oss och blev följda in i den stora hallen. Har tyvärr inga bilder på detta så försöker förklara istället… De hade ställt fram ett bord och tre stolar på scenen och på bordet låg tre rosor. Där fick vi sitta som en annan kungafamilj medan barnen sjöng. Tre barn kom upp på scenen och hade övat in att säga ”We welcome you Anna, Klara and Rebecka to our lovely country. Feel like home, we love you”. Började nästan gråta blödig som jag är.

Denna veckan har jag varit med fyra-femåringar, varit med och lekt och lärt dom lite sånger. Det är skönt för att vi får lite tydligare uppgifter om vad lärarna vill att vi ska göra på denna förskolan. Rebecka var med en annan klass och Klara var tråkigt nog febrig och hängig och kunde därför inte vara med. I torsdags lämnade vi Daantjie och åkte för att ha läxhjälp (projektet vi startade förra veckan) där några barn som höll hoppet uppe trots felaktiga uppgifter om att de inte skulle bli av. Så det blev en liten skara barn vi fick hjälpa och leka med. Kul varte!

För att det inte ska bli en novell tar vi en paus här för bilder från fredagens supermarket-promenad.

Kommer verkligen sakna dessa människor när vi åker hem…….. börjar redan få ångest. När vi kom tillbaka till Phumelela kändes det verkligen som att komma hem. Trivs så himla bra i vårt hus och med folket här på colleget.

Och i lördags mina vänner, ni kanske bör sitta ner när dessa ord yttras, lagade vi tacos. Åkte till närmsta mataffär med vår älskade minibusstaxi och införskaffade lite liknande ingredienser hehe, kryddan blev mestadels curry men det blev fantastiskt ändå. Bjöd in de vi kunde hitta till middag hos oss och det var väldigt uppskattat. För en gångs skull hade vi ngt att bjuda på vilket de annars har klagat över hehe. Dumma ekonomiska svenskar som inte har vett nog att ha mat hemma att bjuda gäster på.

Middagen slutade i hetsiga diskussioner om andar och häxor som flyger på kvastar (och brödlimpor…?) vilket var väldigt intressant. Kulturer och diskussionsglada människor i mitt hjärta. Och även om det låter hemskt, så internet i mitt hjärta också. Tänk vad praktiskt att man kan kommunicera över hela jorden med hjälp av det. Uppskattar det mer nu när vi bara har det vissa dagar i veckan (om det ens vill fungera då vill säga hehe, här har det varit rätt dåligt på den fronten de senaste dagarna).

Wellwell. Nu börjar Rebecka bli rastlös så vi ska nog hitta på något anat än att sitta här och häcka. Hoppas ni har det fint där hemma, ödlekramar oså. Låt oss avsluta med Smusizu/King Maxwell som målar.

Allmänt | |
Upp