Historian om hur vi blev med projekt
Vänner. I onsdags hände något väldigt trevligt och ganska otippat. Vi skulle följa med organisationen Childrens Wellfare, som jag berättat om innan, på ett redan existerande läxhjälpsprojekt styrt av organisationen och lärare på skolan. Trodde vi. Väl framme visade det sig att det var vår önskan om att få hjälpa till med läxor som var upphovet till projektet, och det var bara vi som skulle ha hand om ungdomarna. Det handlade heller inte bara om läxhjälp, utan vi kunde göra lite vad vi ville. Typ spela spel eller så hehe me like.
Så där stod vi, tre förvirrade svenskar lämnade ensamma med ett tiotal skolbarn i fjärde till nionde klass. Började med att introducera oss lite varpå vi fick frågan var Sverige ligger. Klara, som vanligtvis är fantastiskt bra på att måla (hon har tillochmed arbetat som konstnär. Ja d e sant så var snäll och döm ej) slog på stort och gjorde denna förklaringen:
Ändå rimligt. Fyrkanten där nere föreställer Afrika.
När jag efter ett tag insåg att vår förvirring över vad vi höll på med och var vi ens var inte gjorde någon nytta här i världen bad vi dom ta fram sina böcker. Fick hjälpa till med enkla saker som hur många dagar olika månader har, och svårare saker som att lära någon multiplicera utan att ställa upp det eftersom de inte hade börjat med det räknesättet än. Tror att vi kommer pröva våra kunskaper nästan lika mycket som eleverna under dessa träffar.... Det var iallafall fantastiskt. I fortsättningen ska vi göra detta varje torsdag om det går som vi hoppas. Dessa två timmar värmde mitt hjärta många gånger, framförallt när en tjej blev klar med det hon låg efter med från lektionen och sa att "when I get home I usually do homework, and then I play" och sen brast ut u ett leende "but today I will only play!!!"
Det var historian om hur vi blev med läxhjälpsprojekt. Och för tillfället känns det väldigt vettigt. Låt oss avsluta med en bild, tjoflöjt hejdå.
