Hejdå Khulancelwati II
Det är verkligen när det är dags att säga hejdå det märks hur mycket man uppskattar något. Tror att det kan vara den bästa dagen hittills på förskolan. Första dagen var fantastiskt med pampigt välkomnande, men sista var mer känslosam. Har haft offantligt tråkigt där många gånger för att det varit svårt att hitta på saker att sysselsätta sig med men har samtidigt haft så många fina stunder i samtal med lärare och möten med barnen. Serious much men alltså det är verkligen så emotionellt påfrestande med alla dessa goodbyes!!!
Dessa bilder är icke mina, all cred till Rebecka och Klara. Men de kan ju va kul att ja också får va med på bild här ibland också hehe.
Denna bild kallar jag den obligatoriska volontärbilden (som jag enl beskrivning bör ha som profilbild)(men jag innan resan bestämt mig för att absolut inte byta proffe till en med afrikanska barn bara för att jag varit här lite hehe). Men dom är ju ändå fantastiskt mysiga så ni kan ändå få se den.
Här är vi med en lärare från varje klass, mysiga är dom. Framförallt Nomsa (t vänster om mig), hon är verkligen glad konstant.
Makosi och Marigold, sköna lärare för några femåringar.
Här har vi Nokuthula (mitt afrikanska namn wohooo) som är extremt framåt och därför har vi bondat mkt. Fin är hon, kommer sakna.
Förutom att vi nu lämnade alla barn och lärare var det också dags att krama om mama Winnie en sista gång. Det var också fett sad men hon kommer antagligen och hälsar på i Sverige om inte alltför lång tid så då får vi träffa henne igen. Har vart så mys att bo hemma hos henne, kändes verkligen som att vara en del i familjen då vi gjorde samma saker (tittade på TV, tittade på TV, tittade på TV, åkte till kyrkan, tittade lite mer på TV), åt samma mat vilket hon många gånger var chockad över haha och ba bodde tillsammans. Vi blev trötta på vårt rum, på värmen i huset och ja... på TV:n men det var ändå en fin tid känns såhär i efterhand.
Så är det med mycket här, jag är inte direkt sugen på att göra om allting nu på direkten men jag är fortfarande så tacksam och glad över allt vi har fått vara med om. Ja alltså det lär bli lite blödiga inlägg såhär på slutet men vad ska man göra?
Hejsvej på er, nu är vi hemma hos mama Aggie och ska stanna där tills imon. Förhoppningsvis skriver jag någon mer gång i veckan men alltså torsdag. På torsdag åker vi hem.
